Jazztrombonisten Nils Landgren besökte nyligen Brasilien och genomförde en konsert på SESC Belenzinho i São Paulo på inbjudan av Rubem Farias. Konsulatet besökte konserte och tog tillfället i akt och genomförde en intervju med Nils och Rubem.
Nils – tack för att vi får intervjua dig! Vad tyckte du om spelningen på SESC Belenzinho nyligen?
Jag hade väldigt roligt tillsammans med alla fantastiska musiker och den härliga publiken.
Hur kom det sig att du helt plötsligt genomförde en spelning i São Paulo?
Rubem Farias frågade mig i samband med att jag spelade in ett solo på en av hans låtar i Stockholm.
Hur skulle du beskriva din musik för de som inte känner till den?
Min idé om musik är melodiös, furiös, genrelös och fri från pekpinnar.
Vad är din uppfattning om den aktuella brasilianska jazzscenen?
Jag har inte hunnit bilda mig någon säker uppfattning, men det jag vet är att det finns väldigt många bra musiker och många trombonister. Jag lärde känna flera av dom under en workshop på Souza Lima universitetet.
Har du tidigare spelat med Rubem Farias och de andra musikerna från i söndags?
Aldrig, förutom ovan nämnda skivinspelning med Rubem.
Vad tycker du om att besöka Brasilien? Har du något favoritställe?
Anledningen till att jag besökte Brasilien nu är att jag blev inbjuden till Trancoso Musikfest för en konsert och jag har drömt om att få återse Trancoso ända sedan 2009 då jag var på turné i Brasilien med NDR Bigband och João Bosco och fick spela där. Nu har man ju byggt ett nytt fantastiskt konserthus där – helt otroligt fint!
När kommer du till landet härnäst?
Så snart jag får tillfälle!
Hur ser dina närmaste framtidsplaner ut?
Jag turnerar i princip oavbrutet. Närmast spelar jag i Stockholm, Hamburg, Paris och Hong Kong.
Rubem, tack så mycket för att vi får intervjua dig! Berätta litet om din historia som musiker för den som inte känner till dig.
Jag föddes i Salvador-Bahia i Brasilien, där jag hade en mycket musikalisk uppväxt. Min pappa är också musiker och jag blev mycket påverkad av honom. Jag började spela med honom i kyrkan när jag var sex år gammal. När jag var tio år flyttade vi till São Paulo, där jag fick kontakt med stora musiker och lärare. Gabriel Bahlis, en av de största basspelarna i Brasilien var min viktigaste mentor. När jag var 14 år började jag att spela på kvällarna i São Paulo och därefter började jag att resa i landet med sångare och startade jag en grupp för instrumentell musik och började göra studioinspelningar. Allteftersom så lärde fler jazz- och popartister att lära känna mig och jag fick mer plats på musikscenen innan jag kunde etablera mig som artist.
Du bor i Sverige nuförtiden – hur kommer det sig?
Att bo i Sverige var inte en del av mina planer innan jag blev pappa. Sverige är en av de bästa platserna i världen för att ha en familj. Min fru är svenska och jag har lärt mig mycket Idag är jag mycket glad över att leva i Sverige och jag har många vänner från olika länder som alla lever i Sverige. Detta gör det ännu mer fantastiskt att bo i ett land som, trots sin lilla befolkning, har en kulturell bredd som är enorm.
Har det faktum att du lever i Sverige påverkat din musik på något sätt? Om ja, hur?
Utan tvivel! Den första kompositionen jag skrev under påverkan av Sverige heter “Rosendals”. Det var under sommaren 2011 och jag blev imponerad av hur vacker staden var och dess arkitektur, under mitt första besök; trädgårdar överallt var jag gick och då skrev jag “Rosendals”. Sedan dess har jag skrivit nästan 100 låtar och i dem försöker jag beskriva lättheten jag känner och lugnet – mycket ljus i ackorden och melodierna. Det är upplevelser som lätt kommer till mig i mitt låtskrivande här i Sverige.
Hur står sig jazzscenen i Sverige jämfört med den i Brasilien?
Jag har träffat och spelat med otroliga musiker här i Sverige. Alla har de varit väligt väl förberreda och skolade med ett bra uttrycksspråk och läsning. Jazzen har verkligen blivit populär i Sverige och jag har fått möjlighet att spela på flera jazzklubber och kulturhus, förutom att jag har fått undervisa i master classes på några universitet och musikskolor. Det har verkligen varit fantastiskt! Jazzen gör folk motiverade och musikerna är förälskade i ljudet och publiken omfamnar denna passion.
I Brasilien är jazzscenen mycket het i hela landet, men speciellt São Paulo har alltid haft en speciell plats inom jazzen i Brasilien p g a att staden är ett mycket starkt ekonomiskt hubb/centrum. Musiker från hela Brasilien flyttar till São Paulo på jakt efter nya möjligheter och det gör bara platsen ännu hetare. Man måste vara mycket kreativ och professionell i ett scenario som det i São Paulo. För mig är det svårt att direkt jämföra platserna för trots att jag lever sedan tre år i Sverige så har jag helt klart inte en komplett bild ännu.
Hur fick du idén att bjuda in Nils Landgren för att spela med dig i São Paulo?
Idén är gammal. När jag kom till Sverige och lärde känna Nils arbete så identifierade jag mig mycket med honom som person, förutom den store musiker som han är. Jag har jobbat många år med en av de största trombonisterna i Brasilien, han heter Bocato, och jag spelar också litet trombon. Min passion för trombonen kommer därifrån – jag känner en mycket stor närhet mellan trombonen och basen. Man måste välja noterna med stor försiktighet – man kan inte bara gå ut och spela vad som helst på scen. Nils gör detta med en otrolig perfektion! På det stora hela så väntade jag bara på ett bra tillfälle att bjuda in Nils för en konsert på Sesc Belenzinho när de, genom Glauce Prado, gav mig möjligheten att göra denna konsert och jag hade turen att Mr. Red Horn (sagt med stor ömhet) hade plats i sin agenda.
Brukar ni två spela ofta tillsammans?
Det var andra gången vi spelade tillsammans. Den första gången var på en workshop på universitetet Souza Lima i São Paulo. Vi träffades också i Stockholm för en inspelning med kvartetten “Balaio”, som är en grupp jag är med i tillsammans med Marco Bosco, Leonardo Susi och Adriano Magoo.
Vad tyckte du om konserten på SESC Belenzinho nyligen?
Jag älskade att spela på Sesc Belenzinho! Generellt sett så är Sesc det bästa stället att spela på nuförtiden. De är enormt fokuserade på komforten och kvaliteten för publiken, förutom att de har en helt fantastisk struktur och mycket kompetent personal. Allt detta gör det möjligt för artistens personal att arbeta tillsammans med deras personal för ett bättre gemensamt resultat. Dessutom är biljettpriset helt symboliskt. Allt detta är en del av showen för mig! Så man kan säga att showen började kl 13 på eftermiddagen med crewen som satte upp scenen och att den slutade när någon från städningen släckte ljuset i teater – det är kärlek från början till slut.
Vad har du för framtidsplaner härnäst?
Just nu spelar jag in en skiva och mina planer, förutom den agenda jag har till årets slut för att slutföra och arbeta med denna skiva, är att börja en lanseringsturné och att senare turnera med samma upplägg med den i Sverige inspelade skivan.
När kommer du till Brasilien för fler konserter?
Jag kommer till Brasilein den 22 maj för en konsert under “Parati Jazz Festival” och en turné med kvartetten “Balaio” och den amerikanske gitarristen Mike Stern. Den turnén pågår till den 14 juni och därefter återvänder jag till Europa för att fortsätta att resa med flera olika projekt.
Intervjun med Rubem Farias genomfördes på portugisiska och har översatts till svenska. Originaltexten förblir den portugisiska.
Foton: Paulo Rapoport