Under förra året gavs en mycket intressant ny svensk roman ut som behandlar den svenska immigrationen i Brasilien under framförallt slutet av 1800-talet. Vissa forskare uppskattar antalet svenskar som sökte lyckan i Brasilien till så många som ca 10 tusen. Konsulatet kontaktade författaren Mats Erasmie för att få veta litet mer om historien bakom boken.
Berätta litet om dig själv och din bakgrund!
Mats Erasmie är civilekonom som utöver skrivandet arbetar som VD för Göteborgs största reklamfilmsbolag Lucky Punk. Han tränar även människor i försäljning och ledarskap, både nationellt och internationellt. Göteborg är den stad Mats kallar hem men han bor också deltid ute i Stockevik, Tjörn, och älskar att vara ute på sjön med båten, att fiska hummer och att jaga.
Han har tidigare gett ut ett tiotal fack- och läroböcker inom försäljning och marknadsföring. Dödskaravanen är hans debut som romanförfattare och första delen i en planerad trilogi med underliggande teman som immigration, välstånd och integration där Obera´ i Misiones är den gemensamma nämnaren.
Hur kommer det sig att en civilekonom från reklambranschen intresserade sig för den svenska migrationen till Brasilien och Argentina?
1901 emigrerade en släkting till Sydamerika och efter vistelse i Brasilien, Antarktis och karriär i Buenos Aires köpte han mark i Obera´ och anlägger Villa Erasmie. Genom hans öde har jag fått kontakt med hela immigranthistorien och alla dess människor vars historia ingen tidigare berättat i romanform.
Din bok “Dödskaravanen” gavs ut under 2018 – hur tycker du att mottagandet och intresset varit hittills?
Intresset har varit och är väldigt stort. Ljudboken kom sjua totalt i Sverige förra året och själv är jag nu uppe i 41 föreläsningar kring ämnet. Jag har också varit med ett antal gånger i radion och fått möjlighet att sprida kunskapen om Brasiliensvenskarnas öden. Dessutom är det många läsare som hört av sig och delat sina förfäders äventyr.
Berätta kort om boken!
Arvid och Anna är två ungdomar som grips av ”Brasilienfebern” och lämnar Stockholm 1891. Deras kamp för att överleva och skapa sig en framtid i det nya landet blir lång och svår. En historia om lidande men också om människan förmåga att hitta glädjeämnen och övervinna till synes oöverstigliga hinder.
Närmare tiotusen lämnade konungariket. Lämnade arbetslöshet, fattigdom, trångboddhet och förtryck med hopp om en bättre framtid i Brasilien. Ivrigt uppmuntrade av den växande arbetarrörelsen och Hjalmar Branting. Inom kort var en tredjedel döda, en tredjedel på väg hem igen och de sista försökte överleva.
I Dödskaravanen möter man också Johan, bonden från Jämtland, skräddarhustrun Lisa vars man slås ihjäl redan i Hamburg, deras son Nils som är full av upptäckarglädje och Anarkist Anton som ska förverkliga sin version av ett socialistiskt paradis men helst utan att arbeta själv.
Boken har hittills getts ut på svenska – finns det några planer att översätta den till portugisiska och/eller spanska?
Kan väl säga att det finns en förhoppning. Det vore grymt roligt om det finns möjlighet till det. Tar gärna emot tips och/eller hjälp för att en översättning ska bli möjlig. Jag har också haft möten med en känd filmproducent/regissör i Stockholm om att kunna göra TV serie. Så vi får väl se.
När man läser boken slås man av likheterna mellan situationen migranterna lämnade bakom sig i Sverige i form av bl a fattigdom och det hopp om ett bättre liv I Brasilien som de hade jämfört med de migrationsströmmar vi ser i världen nuförtiden från t ex Afrika, Mellanöstern och Latinamerika till Västvärlden. Hur ser du själv på dessa likheter?
Kul att du också noterat detta. I arbetet med Dödskaravanen kunde jag läsa beskrivningar i dagböcker och brev som hade en skrämmande likhet med det som tyvärr fortfarande på medelhavet. Skillnaden är att för hundra år sedan var det svenskar i båten.
En av skillnaderna mellan dåtidens migration till Brasilien och nutidens är att dåtidens migranter aktivt rekryterades i sina hemländer och fick resan till Brasilien betald. Trots detta är mottagandet du skildrar i boken allt annat än välorganiserat – hur kommer det sig att de brasilianska myndigheterna inte tog emot migranterna på ett bättre sätt?
Brasilien vid den här tiden var stundtals ett kaotiskt land med politisk oreda, rebellgrupper, oklar regering, ofullständig administration, flera valutor under vissa perioder osv. Utifrån förutsättningarna skulle man kanske kunna säga att det ändå är förvånande att det inte var värre även om det är en dålig ursäkt för de drabbade.
Vilka var orsakerna till att Brasilien hade agenter i bl a Sverige för att aktivt rekrytera migranter till landet?
Så sent som 1888 avskaffades slaveriet, ett år senare kejsardömet och det fanns en ambition att modernisera landet, bättre ta tillvara alla naturtillgångar och odla upp större arealer. För det behövdes det folk. Finns också en antydan i vissa källor att de styrande önskade ”vitifiera” landet genom importen av vit arbetskraft från Europas alla hörn.
Varför tror du att skrivits så mycket om den svenska migrationen till USA och så få känner till migrationsvågen till Brasilien?
Framförallt två skäl. Över en miljon svenskar tog sig till USA, ett par hundra tusen kom hem igen. Väldigt många idag har släktingar som gjorde den resan.
Till Brasilien talar vi kanske om cirka 10 000 och ett fåtal av dem lyckades ta sig hem igen. En stor skillnad mellan hemvändarna är att Brasilienresenärerna väldigt ofta inte pratade om sina upplevelser. Kanske beroende på en känsla av misslyckande. Sedan ska man nog inte ska underskatta betydelsen av Wilhelm Mobergs utvandrarepos och Troells fantastiska filmer.
Hur har researchen till din bok gått till? Har du själv personligen besökt de platser som omnämns i boken, framförallt i Rio Grande do Sul? Jag har vid två tillfällen besökt området inklusive Obera´. En del research har också kunnat ske på ambassaden i Buenos Aires. Med hjälp av ett stort antal människor har jag även kommit över brev och dagböcker. En hittade jag på en argentinsk hemsida på spanska men lyckades spåra en ättling till Visby där jag fick den digitalt på svenska. Sven Arne Flodell, den siste svenske prästen i området, har också varit stor hjälp. Google och Google Earth kan jag också skänka en tacksam tanke.
Vi får inte följa alla bokens karaktärer till deras livsödens slut (bl a karaktären Nils) – betyder detta att det kommer en fortsättningen på boken?
Ja min tanke har hela tiden varit att skriva åtminstone en trilogi som sträcker sig fram till 1946. Del två är färdigskriven sedan en månad tillbaka och kommer ut den 21/9 om förlagets och min plan håller. Många läsare har oroligt förbjudit mig att döda Nils så han finns självklart med i tvåan.
Hur mycket av karaktärernas livsöden är fiktion och hur mycket är baserat på din forskning?
Jag brukar säga att allt som händer i boken har hänt eller skulle kunna ha hänt ungefär såsom jag beskriver det. Fördelen med att skriva en historisk roman är ändå naturligtvis att det finns en viss frihet att lägga till. Karaktärerna i sig är i huvudsak påhittade men inspirerade av verkliga människor. Händelser, öden och äventyr kommer till större delen från verkligheten.
2026 firas tvåhundraårsjubiléum av de diplomatiska relationerna mellan Sverige och Brasilien och med anledning av detta planerar Sveriges representation I Brasilien att på olika sätt uppmärksamma och stödja initiativ som sprider kunskap om Sveriges historia I Brasilien. Vi hoppas därför att vi får möjlighet att lyssna till en presentation om ditt arbete när du besöker Brasilien nästa gång!
Ja det vore fantastiskt roligt så det hoppas jag också. Väntar på en inbjudan, haha. Den 21 oktober ska jag föreläsa på Club Sueco i Buenos Aires.
Vi ska definitivt bjuda in dig för en presentation i São Paulo också – tack så mycket för att du tog dig tid att svara på våra frågor!